förtvivlad ensamstående mamma

16 september 2012 16:25

Hur mår din dotter nu? Tror inte jag läst en så bra blogg om ett så jobbigt ämne, du skriver otroligt bra och verkar vara en oerhört stark person! Är själv mamma till en dotter med anorexia som går hos psykolog på BUP. Hur hämtar man kraft när hon slutar äta och dricka? Ligger mest i sängen med nerdragna persienner..... och tynar sakta bort.

Karin

2 maj 2017 11:59

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

I samband med att jag gör denna bok skulle jag vilja komma i kontakt med andra mammor som varit med om samma sak. Kontakta mig gärna igen.

Kram
Karin

Amanda

14 september 2012 18:34

Hej. Jag har ingen fråga, men din blogg fick mig att gråta. Det var precis som att jag fick läsa MIN mammas ord och känslor under de år jag svälte mig allt närmare döden. Jag har varit frisk i 2 år nu och det finaste du kan göra för din dotter är att finnas där för henne. För trots att hon besvarar din omtanke med ilska, så älskar hon dig så otroligt för det du gör för henne. Ilskan blir värre eftersom hon vet hur illa hon gör dig. Håll ut, det blir bättre. Ångesten, tankarna och det kroniska speglandet kommer aldrig försvinna, men hon kommer lära sig att hantera det. Det blir bättre. /Amanda

Karin

2 maj 2017 11:58

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Tack för dina värmande ord!

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

Linnea

13 augusti 2012 16:48

Du skriver fantastiskt. Jag vill dela med mig av det jag vet. För ca 2 år sedan var jag nära att falla dit, jag har inte erkännt det för någon men så var det nog. Mina föräldrar var de som hjälpte mig ur det hela, de visade mig helt öppet hur oroliga de var, jag försökte självklart övertyga dem om att det inte var någon fara men jag fick så dåligt samvete när pappa stod där framför mig och snyftade, sa hur otroligt orolig han var för sin lilla flicka och hur mycket han älskade mig. Mina föräldrar älskade mig frisk, de fanns där precis hela tiden, de fick mig att förstå att jag alltid dög, de fick mig att vilja gå upp i vikt för deras skull. Det ända du kan göra är att fortsätta på samma sätt som du gör. Visa henne vad du känner! Få henne att förstå hur detta påverkar dig och hur rädd du är om henne. Jag önskar er all kärlek och lycka i världen.

Karin

2 maj 2017 11:58

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

Maria

19 juli 2012 02:59

Har ni fått hjälp? Är hon frisk nu? Jag har själv lidit av ätstörningar i massa år men är frisk nu. Jag kan hjälpa om ni inte fått hjälp ännu. Min mailadress är m_allebring@hotmail.com

Karin

2 maj 2017 11:57

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

roxana

6 juni 2012 19:57

mår din dotter bra nu ?

Karin

2 maj 2017 11:57

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

Anna

30 maj 2012 21:36

Hejsan!
Jag vill bara önska er lycka till, och att ni alla gör det så GRYMT BRA!!!

Karin

2 maj 2017 11:57

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

sara

24 maj 2012 17:20

Mandometerkliniken är otroligt bra för behandling! Googla

Karin

2 maj 2017 11:57

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

Linn

17 maj 2012 09:13

Du behöver inte svara om du inte vill, men får man fråga hur gammal din dotter är, hur länge hon har haft det, hur lång hon är och hur mycket hon väger nu? Hoppas att allt går framåt. Många kramar till en stark mamma och en stark familj! Lycka till och kämpa, för hon vill det så mycket men det är så svårt.

Karin

2 maj 2017 11:56

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Kram
Karin

Arijola Delija

3 maj 2012 17:25

Hejsan!

Mitt namn är Arijola och studerar mitt sista år till biomedicinsk analytiker. Under min studietid har jag träffat på väldigt många ungdomar som inte mår så bra, som inte trivs så bra med sig själv. Denna information har gjort att jag fått en drivkraft att komma ut till skolor och prata om detta och berätta att det finns andra saker i livet som är viktigare än hur man ser ut.

Min fråga till dig är skulle du vilja ha någon som kom till skolan och pratade detta med barnen? Eller skulle ni vilja föreläsning där både föräldrar och barn är med? Tror du att det skulle kunna hjälpa ?

Vill gärna veta vad du tycker om det, dina åsikter betyder mycket för mig om hur jag ska gå tillväga.

Mvh Arijola Delija

Karin

2 maj 2017 11:56

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Jag föreläser gärna. Om du i dag jobbar i ett sådant sammanhang där det skulle vara aktuellt får du gärna kontakta mig.

Kram
Karin

Maria

21 april 2012 08:41

Vad glad jag blev när jag hittade din blogg! Känner så väl igen mig. Min dotter är 9 år och går igenom detta. Min fråga är hur hanterade du raseri utbrotten och ilskan inför en måltid. Samt ångesten som kommer efter ätit lite mera?

Karin

2 maj 2017 11:55

Hej!
Jag ber om ursäkt för mitt sena svar. Det var en period i våra liv då det mesta var kaotiskt. Nu håller bloggen på att bli en bok och i samband med detta har jag gått in och läst igenom alla hundratals frågor som ligger obesvarade. Jag är uppriktigt ledsen över att du inte får mitt svar förrän nu.

Min tjej har blivit en ung kvinna. Hon utbildar sig, har blivit sambo och skrattar mycket. När hon är stressad kommer sjukdomen fram, men i dag är hon medveten om den och kan oftast hantera sina skov.

Gällande raseriutbrotten så är det svårt att svara på. De blev en vardag. En norm. Jag lärde mig att behålla lugnet själv. Att svara med kärlek.
Ångesten efter maten på samma sätt. Ångesten kommer ju ur att barnet inte tycker sig duga. Bästa sättet är kärlek och kärlek.

Kram
Karin